Da Planet

De lämnade mig bakom sig. Ovetande om vad konsekvenserna skulle bli. Medryckta av nuet och undansvepta av stunden, som ett löv i vinden, begav de sig vidare på sin livsresa utan mitt sällskap. Deras tomma platser ekade i mitt liv ett tag och jag var, likt en fånge, fast i nuet. Men efter så många gånger har jag lärt mig hur framtiden ser ut. Deras tomhet slutar eka och jag fyller istället mitt liv med ljuva toner. En vacker symfoni med en ny komposition inspirerad av en ny riktning ut i livet. Inte längre en fånge i tiden, men inte heller ett löv i vinden. För när vinden slutar blåsa faller lövet till marken. Och precis då inser man att man bara låtit sig svepas med, utan att tänka på framtiden. I samma ögonblick ångrar de sig och önskar att de kunde vrida tillbaka tiden. I samma sekund förstår de värdet av vad de lämnat bakom sig och ber om en ny chans. Förgäves.

Juicy red lipstick on my champagne glass

Golden rays of light hitting the summer grass

Gazing up on the velvet sky

Thinking what a marvelous day to die...

I love your love like I love the drugs. I'm addicted and conflicted.
Hate the way I love your rush, knowing it's a leathal crush.
You will be, the death of me.

When you're inside my system I'm floating on air.
When the rush is gone I'm filled with despair.
But at least I am free, from your synthetic love guarantee.

Allthough I'm free, I feel entrapped. A prisoner to your addiction.
Your high makes me low. The hit breaks me down. Your love is my affliction.
So let me be low dealing with my internal war, cause I cannot handle the high anymore.

Bara tre bokstäver. O. R. D. Ord. Sammansatta i en viss ordning. Flera stycken tillsammans. Jag hör och det brister. I mitt inre brister något. Det brister så hårt att jag tappar andan. Pulsen ökar. Blodet pumpas ut i mina vener. Hårdare, snabbare, hårdare, snabbare, hårdare, snabbare. Allt står still, men ändå snurrar. Allt blir tyst men ändå inte. Min hand blir blöt. Shit! Det läcker.. Det läcker från mitt öga. Tårar. Jag gråter! Känslorna rusar omkring, mitt huvud dunkar och mitt hjärta slår alldeles för hårt. För vad? För dessa ord. Bara massa bokstäver. Sammansatta i en viss ordning. Flera stycken tillsammans.

Dualism. Hat och kärlek, gott och ont. Vart går gränsen? Vart börjar hatet och vart slutar kärleken? Utan det ena existerar inte det andra. Dualism. Hon och jag. Men vem är vem? Jag vet allt hon vet. Jag har sett allt hon sett. Men hon är inte jag, och jag är inte hon. Så vem är hon, och vem är jag? Vart går gränsen mellan vem som är vem? Dualism. Utan det ena existerar inte det andra.

Jag har förlorat min kompass. Jag virrar runt på samma plats och trampar i samma spår. Livet går varken fram eller bak, utan i cirklar. Runt, runt, runt. Och tiden står inte stilla utan tickar i takt med varje steg jag tar i cirkeln. Mitt huvud snurrar och yrseln övergår till illamående. Så jag stannar upp och tittar runt. Jag vet vart jag varit, men jag vet inte riktigt vart jag är på väg. Så jag står still. För jag har förlorat min kompass...

När tankarna lägger beslag på det bästa ur ens dag. När dagarna fylls med apati och brist på entusiasm. När kvällarna består av insomni. Då, mina vänner står depressionen och knackar på din dörr. Dagar och nätter flyter samman, timmar och minuter gör ingen skillnad. När det inte tjänar något till att dränka sina sorger i alkohol, eller bege sig ut bland folk, tvingas man ta itu med ångesten alldeles själv. Den blir en del av vardagen. En del av livet. Frågan är hur man får den att försvinna.

Iskall. Som kylan mitt i vinter natten. Som ett hårdfruset lager av is på en sjö, meter djupt. Så kall och kylig att varje molekyl i atmosfären slutar vibrera. Det kära vänner, är min fasad. Lika inbjudande som ett operationsbord. Klinisk och opersonlig, med en rad av sylvassa skalpeller redo att skära i dig vilken sekund som helst. Oberörd.

För ett otränat öga låter det förfärligt, men låt dig inte skrämmas. Bakom denna fasad som är inställd på självförsvar och distansering, råder en värme likt en vulkan som är på väg att få en eruption. I mitt inre finns ett hav av het magma som rinner bakom dessa kalla stenväggar som jag kallar mitt yttre. Ett hav av känslor och kärlek som inte känns av förän du fått äran att komma in i mitt liv. Väl innanför dessa murar sveps du omkring som om du vore mitt i orkanens öga. Kaos och lugn i ett unikt samspel. Unik. Det är den känslan jag förmedlar när du verkligen lärt känna mig.

Vi är de som kallas den förlorade generationen

De som växte upp i betongdjungels program som kostat staten miljoner.

Vi är de som tror att vi kan allt, men inget vet

De som inte kan ta order, och ifrågasätter auktoritet

Vi är den så kallade förlorade generationen

Vars största beroende är internet och televisionen.

Fångar av tekniken för interaktion i verkliga livet

är något som vår generation tagit för givet.

Vi är de som fastnat i kapitalismens klor

Vi är barnet som vill bli super rik när han blir stor

Vi är de som alltid vill ha mer, som vill få tag på allt som ögat ser.

Men som är för upptagna i sig själva för att förstå vad som verkligen sker.

Vi är en förlorad generation, utan framtids ambition

och majoriteten av oss lider av depression.

Vi är de som växt upp i skilsmässo tider,

Tvingats stå på egna ben och bli oberoende individer.

Vi är de som söker men aldrig finner

De som kämpar, men aldrig vinner.

De som hoppar mellan intressen,

Panikslagna av stressen och känner ”jag måste bli vuxen”-pressen.

Vissa dagar sitter jag högt upp på min tron. Som en härskare av förnuftet ser jag ner på de stackars vilsna själar som inte tycks tänka innan de agerar. Patetiska och vilsna irrar de omkring på livets väg och försöker klura ut vardagen. Medan jag allt jämt är mer taktfull i mina handlingar.

Andra dagar sitter jag där på botten av avgrunden tillsammans med resten och undrar hur det kom sig att jag inte tänkte mig för. Hur det kom sig att även jag, som så aktningsfullt suttit på min tron, kunnat falla ned så fort utan att överväga konsekvenserna.

I wonder, how I wonder what's underneath your clothes.

I wish I could tear off your shirt and have your body exposed,

And get real close feeling your breath on my skin

damn boy you're so hot, you make me wanna sin.

A tender kiss on my neck, while stroking my breast

complete serenity, you and me, no stress.

Exploring each other until we reach our peak

this moment we've shared is extremely unique.

Because it's all in my head and nobody knows

oh I wonder, how I wonder what's underneath your clothes....