Da Planet

I look back at the pictures and I see those perfect smiles.

I look into the eyes of this so called perfect child.

In her eyes I can clearly see the hurt and confusion.

All the smiles and the laughters, they're just fake illusions.

She's a lost little soul and in her world,

happiness is just a word, completely absurd.

She goes to bed every night with tears in her eyes,

praying for serenity to defy the lies,

She's carrying all these feelings of pain and sorrow,

and only lives for the day and has no love for tomorrow.

Oemotståndlig, med en blick full av mystik.
Släpp in mig i dina tankar så kan vi skapa ljuv musik.

Din sexiga utstrålning och din oanständighet,
får mig att tänka snuskiga tankar och bara le i hemlighet.

Ingen vet vad jag tänker när jag ler som jag gör.
Snälla bara kom till mig nu, innan jag dör.

Gör verklighet av mina fantasier låt mig få känna din kropp.
Sexig som du är kommer jag aldrig säga stopp.

Ta mig som du vill, låt mig få känna extas.
Får jag dig inte nu kommer allting bli knas..

Jag sökte efter livets ljus i de mörkaste tunnlarna.

Jag sökte efter lugn och ro i de vildaste stormarna.

Jag sökte efter fred och frihet i de hårdaste krigstiderna.

Jag letade efter guld men fann inte ens koppar.

Jag letade efter platåer men fann inte ens kullar.

Jag letade efter hav men fann inte ens bäckar.

Jag ville ha ett förhållande men fick mig bara ett skjut.

Jag ville ha evigheten men tiden tog slut.

Jag ville finna svaret på livet men, hoppet dog ut...

Grattis. Applåder och stående ovationer. Du vann.

Du tog dig ur utan en enda tår, utan ånger eller tvekan. Utan att vända dig om gick du. Du ringde inte tillbaka. Kände dig inte ensam eller svag. Så du vann. Grattis.

Du lämnde någon som var dig evigt trogen. Någon som trodde på dig och gav dig allt, någon som investerade med sin själ. Med blod svett och tårar. Någon som var där i med eller motgång, som ställde upp utan att tveka. Så grattis, du vann.

Jag förlorade någon som svek och bedrog, någon som tog och gick. Någon som inte uppskattade eller såg allt jag la ner. Någon som inbringade oro och illdåd. Så grattis. Applåder och stående ovationer. Men vann du..?

Tystnad. Den här olidliga tystnaden, ekar i mitt huvud. Så högljudd att den dämpar allt runtomkring och jag hör inget annat än den dånande tystnaden. Allt liv, all glädje, all sorg, all smärta, allting ersätts av den skrikande tystnad som så opassande tagit över. Tystnad. Den efterlängtade tystnaden som jag så länge suktat efter. Nu är den i mitt huvud och jag vill inget annat än att undgå denna tystnad. Ge mig liv, ge mig ljud, ge mig musik, ge mig något men ge mig inte tystnad.

 
                                                       

Stjärnan

Jag var som den klaraste stjärnan på den mörkaste himlen. Jag lös starkare än man kunde ana, trots den mulna natten. Jag sprudlade av glädje och sken av lycka. Men någonting saknades och jag ville finna det som fattades.

Så kom du in i mitt liv. DU. Helt utan förvarning och helt utan dess like. Du, som också sken av lycka. Du, som jag bara kunde drömma om i min fantasi. Du kom och invaderade mina tankar. Oinbjuden. Ovälkommen.

Dagarna, timmarna och minuterna bestod av dig och mina känslor för dig. Jag ville inte tänka, jag ville inte känna, jag kämpade emot.

Tillslut kapitulerade jag och dessa ovana känslor tog över och rätt som det var, var jag inte längre som den klaraste stjärnan på den mörkaste himlen, utan jag sken som den varmaste solen över den hetaste öknen. Utan ett enda moln på himlen. Ingen skugga, bara evigt ljus. Vår, sommar, höst och vinter sken jag. Dag som natt. Din närvaro förgyllde min tillvaro och jag var fullkomlig.

Men så började molnen dyka upp på min fläckfria himmel. De små vita molnen. Ofarliga. Harmlösa.

En efter en kom de. Helt utan förvarning och helt utan dess like. De kom och invaderade min himmel. Oinbjudna. Ovälkomna.

De kom i form av bråk, tjafs och gräl. De kom ensamma för att sluta sig med varandra.

Och framför mig var inte längre små ensamma moln, utan nu närmade sig en storm. En storm med regn, åska, blixt och dunder. Stormen invaderade. Helt utan förvarning och helt utan dess like. Den kom och invaderade min soliga himmel. Oinbjuden. Ovälkommen.

Men efter stormen kom det eviga lugnet omslutet av mörker. Och ur det mörkast djupet syntes en liten, liten ljusstrimma. En ljusstrimma så minimal men ändå så nödvändig. Ljusstrimman tog över. Helt utan förvarning och helt utan dess like. Den kom och förvandlades till den klaraste stjärnan på den mörkaste himlen. Så efterlängtad. Så välkommen.

En sten. En sten på gatan, så betydelselös att jag inte märker att den finns. 

Men stenen har en sån makt att den krossat skallben och orsakat frakturer. Berövat liv från oskyldiga, dödat systrar som våldtagits av bröder. Mördat män vars brott varit att älska. Den har orsakat förödande konsekvenser och lämnat föräldrar utan barn och barn utan föräldrar. I Guds namn har denna sten framkallat smärta och tagit liv. I handen på blinda människor och i skuggan av det dom anser vara rättvisa är denna sten värre än en pistol. Ett skott från pistolen och man är död, möjligtvis två, max tre. Men med stenen blir det minst 20. Och dom första tio är nog värst. En på axeln, det börjar blöda. En i pannan, man hör hur det spricker. En i ansiktet, på ryggen, på armen, på huvudet... Hon skriker, hon gråter, hon ber, hon förstår inte varför. O dom kastar. Inte bara en gång, utan flera gånger. Inte bara en person utan flera. De kastar för att rena hennes själ från synden. De står i en cirkel och hon befinner sig i mitten. En skur av stenar. Inte för små stenar, det måste kännas! Inte för stora, då kanske hon dör direkt. Hon ska lida. Bit för bit ska hennes kropp krossas, ben för ben. Och hon ber, inte längre om nåd, utan om död. Hon känner inget längre, hennes kropp har domnat bort. Hon slutar andas.

En sten. En sten på gatan berövade hennes liv. En sten kommer aldrig mera vara bara en sten på gatan.

Hos dig sökte jag värme, kärlek och tröst

men det enda du sökte va någon som kunde dela din lust.

Jag..., jag ville att du skulle längta,

men du..., du kunde inte vänta.

Jag, jag önskade, av hela mitt hjärta, att du skulle bli kär,

Men du.. det ända du kände var, kroppsligt begär.

Jag, jag blev sårad och ville höra ordet förlåt,

Men du, du stirra djupt i mina ögon och viska : Jag är kåt.

Jag..., jag tänkte på framtiden: du och jag,

men du..., du var försiktigt och tog dag för dag.

Jag..., jag hoppades alltid att det skulle vara vi två,

men du..., du längtade efter dagen då du kunde gå.

Dagen, den kom och det slutade i kaos.

Du sa: Jag klarar inte mer, jag måste ta en paus.

Jag..., jag grät förtvivlat och tänkte: Vad står på?

Du..., du gick din väg och sa: Hejdå.

Jag.., jag ringde gråtande och bönade och bad

Du.. , du va iskall och skrek: Men lägg av!!

Jag.. , jag accepterade tillslut och lät dig va'

Du.. , du vaknade upp och insåg: Shit det här va inge bra!

Du..., du ringde och sa: Snälla gumman ta tillbaka mig

Jag har insett mina fel, jag kan inte leva utan dig

Jag.., jag skakade på huvudet och sa

Det var du..., du som lämnade mig, men jag har haft det bra

Jag har insett mitt värde och jag har det underbart

O ibland kan jag sakna dig, jo d e klart

Nu.., nu vet jag att vi två inte var ämnade för varann,

Jag..., jag trodde inte jag kunde leva utan dig men, jag kan

Haha den här texten skrevs för drygt ett år sedan..

Idag är jag arg.

Jag är arg på vårt samhälle som bara står och tittar på medan större delen av världens fattiga människor dör.

Idag är jag arg.

Jag är arg på folk som skriver bloggar. Tror dom verkligen att någon bryr sig om vad dom gör.

Idag är jag arg.

Jag är arg för att det är snart mars och våren borde vara här men nej, vi bor i Sverige och här ska det vara snö.

Idag är jag arg.

Jag är arg på min mamma som tvingat ner mig på stan. Orka se människor kan alla bara dö.

Idag är jag arg.

Jag är arg på dig för du skiter totalt i mig och du verkar helt oberörd och här sitter jag och väntar på att du ska höra av dig.

Idag är jag arg.

Jag är arg på dina kompisar som alltid ska vara med och lägga sig i allt vi gör. Dom stör mig.

Idag är jag arg.

Jag är arg för livet inte gått som jag planerat eller föreställt mig. Allt är fel.

Idag är jag arg.

Jag är arg för jag vet att nånting saknas och jag har fått för mig att det är du som kan göra mig hel.

Idag är jag arg.

Jag är arg för nu har jag bytt om femtio gånger och fixat mitt hår i timmar men fortfarande känner jag mig inte ett dugg söt.

Idag är jag arg.

Jag är arg på mig själv. Jag vet jag tog mig vatten över huvudet och nu så står jag här genomblöt.

Idag är jag arg.

Jag ville ha någon som var äldre och mer mogen,
nån som visade respekt och aldrig skulle kunna tänka sig ens att va otrogen.
Sen träffade jag några o de flesta verkade så trista,
så jag tänkte fuck it jag vill ha en ung kille, med mer gnista.
Gnista dög inte, han skulle vara eld o lågor
så jag hittade tillslut nån, men fick istället outhärdiga tankeplågor.
Varför hör han inte av sig? Varför leker han svår?
Varför har han inte ringt mig? Vafan är det som pågår?
Alla dessa frågor gjorde mig mer o mer besatt!
Jag försökte ignorera men låg ändå vaken varje natt.
Så jävla tafatt jag vet, men tillslut fick jag nog.
Beslöt mig för att skita i idoter o hålla mig borta från ofog.
Jag dog och återuppstod, för känslor och beslut går inte alltid hand i hand.
Min hjärna sa nej, men mitt hjärta var fortfarande i brand.
Men envis som jag är gjorde jag självklart det ända rätta,
det var bara att rycka sig själv i kragen o fortsätta.
Asså fortsätta kämpa, inte älta.
Så fuck killar som är eld o lågor, dom är ruttna.
Ärligt när jag tänker efter, fuck allihop, jag har tröttnat.
Jag vill inte ha nån, eller jag vet inte vad jag vill ha.
Det ända jag vet är att jag kommer bli nöjd inte nu men en vacker dag.