Da Planet

Venus. Vem är jag? Venus.
Jag är produkten av en revolution. Jag är summan av en kollision.
Jag är två kulturer, i en och samma person.
Född i Iran, men har bott i Sverige sen jag var ett barn.
Persiska som modersmål men jag talar hellre svenska.
Men svensk är jag inte. Jag är inte blond. Jag är inte snål. Jag är inte tråkig.
Jag är iranier. Stolt. Men vänta nu, jag är inte hårig. Jag är inte bråkig.
Här, är jag Venus: iranier, utlänning.
Där, är jag Venus: svensk, främling.
Mitt hem är i ingenmansland precis på gränsen, varken här eller där.
Mitt land är ingenmansland bortom gränser, varken här eller där.
Min familj bor i ingenmansland mitt på gränsen, både här och där.
Jag älskar Iran med dess enorma kulturella arv och traditioner. Men jag hatar det faktum att regeringar ska styra länder genom religioner.
Jag älskar Sveriges frihet och möjligheter. Men jag hatar det faktum att man har bott granne med någon i tio år och fortfarande så vet dom inte vad man heter.
Det är värmen i folket i Iran som får en att förbise dom stränga lagarna. Dom har inget men ger allt, dom t.o.m. delar med sig av sin sista ärta.
Det är tryggheten i Sverige som fått folk att ta livet för givet. Dom har allt men ger inget, och kylan hänger inte bara i luften utan även i deras hjärtan.
Så kulturerna har krockat och jag föll ner i sprickan, förvirrad och vilsen men tog med mig vad jag kunnat och kom fram till att jag är den jag är.
För svensk för att vara iranier, för iranier för att vara svensk. Varken här eller där.
För jag är produkten av en revolution, summan av en kollision, två kulturer i en och samma person.
Venus. Vem är jag? Venus.