Jag vill så mycket mer än att gå i skolan o läsa ämnen som jag inte gillar, jobba för pissig lön, o bo i ett mörkt o kallt land! Jag vill mer än att leva i tillfälligheten just nu, jag vet att det är en fas, men det känns som att sitta och vänta på ett plan, en buss eller ett tåg som aldrig kommer, dom där sista minuterna känns som timmar, och dom här sista dagarna känns nu som veckor. Tiden har stannat nu helt plötsligt. Allt är i slow motion, nästan som att det knappt rör sig framåt. Nyss gick allt så fort, o nu blev det paus. Det känns som att jag behöver leta efter "fast forward-knappen" igen och spola förbi den här tråkigheten, men mest av allt vill jag resa just nu. Bara åka iväg en snabbis, lovar en vecka räcker. Jag vill så mycket mer än att bara vara här just nu. Jag vill spola förbi jul och nyår, spola fram till typ april eller maj, då solen träder fram och ger ny energi. Sen kan det gott o väl bli slowmotion under den tiden av året. Det gör inte så mycket. Bara jag slipper den här mörka eländiga vintern. Jag vill så mycket mer än att känna att allt är tråkigt. USCH! Vart är min motivation?!
Jag saknar ljuset!! Solen vart är duuu??
Jag har dödat någon..
Alla undrar varför jag byter frisyr hela tiden och jag brukar skoja och säga att jag dödat någon och att jag är på flykt. Ett skämt som ändå delvis är sant, för i år dog en del av mig; den gamla Venus. Mitt gamla jag har jag lagt bakom mig, och försökt att fokusera på egenskaper jag vet finns inom mig. Jag har lärt mig att fokusera på framtiden och uppskatta saker för vad dom är. Att inte förvänta mig en hel del saker av folk runtomkring, och att ta ansvar för det som sker. I år lärde jag mig att tänka annorlunda och se saker och ting från ett annat perspektiv. Men det viktigaste av allt är att jag har växt så otroligt mycket. Man kommer långt med att ändra sitt tankesätt. Trots att det inte kan verka så, så har jag fått en positiv och sund syn på livet och framtiden. Efter fyra år av ältande kom jag fram till vad jag ville plugga. Nu är en termin avslutad på mitt basår och det har gått så ofattbart fort! Jag hoppas verkligen jag kommer in på utbildningen i höst. Vet verkligen inte vad jag ska göra om jag inte kommer in. Det värsta är nog att jag inte har en back-up plan överhuvudtaget. Jag är så fokuserad och motiverad att jag inte vet hur jag kommer hantera ett nej... USSSCCCCH!!! Måste verkligen komma in i höst!
...
Vi träffades inte ofta eller länge, men du gjorde ett intryck på mig som jag sent kommer att glömma. Med dig va känslan av lycka uphöjd till miljoner. Ingen har lyckats få mig att må som du gjorde. Jag har försökt att inte tänka på dig men häromdagen kom du på tal. Och varje gång jag pratar om dig så lyser mina ögon upp och jag strålar av glädje. Men jag vet att du inte är bra för mig, och det var därför jag slutade träffa dig. Jag la det bakom mig och började träffa andra, men ingen mäter upp till dig! Visst, vissa har fått mig att må riktigt bra, men inte lika bra som du gjorde. Du var unik. Du är unik. Och kombinationen av min längtan och det faktum att jag vet att du inte gör någon nytta får mig att sakna dig ännu mer. För dom få stunder vi hade tillsammans var magiska, det var som att befinna sig i paradiset omgiven av regnbågens alla färger med en harmoni som jag aldrig upplevt sen dess. Det låter kanske som en överdrift och det kanske det var egentligen, men det är så jag väljer att minnas dig. Jag hoppas att vi en dag ses men inte nu, för än är jag inte redo, men en vacker dag kanske vi kan ses igen. Jag saknar dig...
btw..
Stening, våldtäkt, svält, död, fattigdom, prostitution, analfabetism, incest, misshandel, tortyr, slaveri, bortgifte, könsstympning, mord, lik, sjukdomar, hemlös, organtjuvar, hängning. Det finns, men vi ser det inte. Vi hör, men vi vill inte lyssna på det. Vi vet, men vi vill inte prata om det.
En sten...
En sten. En sten på gatan, så betydelselös att jag inte märker att den finns.
Men stenen har en sån makt att den krossat skallben och orsakat frakturer. Berövat liv från oskyldiga, dödat systrar som våldtagits av bröder. Mördat män vars brott varit att älska. Den har orsakat förödande konsekvenser och lämnat föräldrar utan barn och barn utan föräldrar. I Guds namn har denna sten framkallat smärta och tagit liv. I handen på blinda människor och i skuggan av det dom anser vara rättvisa är denna sten värre än en pistol. Ett skott från pistolen och man är död, möjligtvis två, max tre. Men med stenen blir det minst 20. Och dom första tio är nog värst. En på axeln, det börjar blöda. En i pannan, man hör hur det spricker. En i ansiktet, på ryggen, på armen, på huvudet... Hon skriker, hon gråter, hon ber, hon förstår inte varför. O dom kastar. Inte bara en gång, utan flera gånger. Inte bara en person utan flera. De kastar för att rena hennes själ från synden. De står i en cirkel och hon befinner sig i mitten. En skur av stenar. Inte för små stenar, det måste kännas! Inte för stora, då kanske hon dör direkt. Hon ska lida. Bit för bit ska hennes kropp krossas, ben för ben. Och hon ber, inte längre om nåd, utan om död. Hon känner inget längre, hennes kropp har domnat bort. Hon slutar andas.
En sten. En sten på gatan berövade hennes liv. En sten kommer aldrig mera vara bara en sten på gatan.
Rättsystemet är mer fel än rätt!
Jag håller på att läsa en bok "Svensk maffia" (http://www.svenskmaffia.se/ ) som handlar om diverse kriminella gäng, bl a mc-gängen och en del förortsgäng osv. Det som facinerar mig med boken (som jag ännu inte läst klart) är att man som vanlig medborgare inte har något skyddsnät och att svenskt rättsväsende och rättsystem bara är bullshit. Poliser utlyser civilkurage medan de inte gör något för att uppmuntra detta. I en del av boken som berör en krögare som blivit pressad på pengar beskrivs det hur polisen blir glada över att han anmält de som pressat honom på pengar och att de uppmuntrar honom att berätta sin historia via media, men sen när han åter hotas till livet av brottslingarna anser polisen att han borde flytta, sälja sin restaurang och få en hemlig identitet.
Låter som en "shitty deal" tycker jag. De kriminella får bete sig hur som helst och de som blir pressade ska tvingas ge upp, byta identitet och flytta för att polisen står maktlös. Det som är komiskt är att man hela tiden är mån om att sköta saker och ting lagrätt. Man kan inte fälla någon eftersom man har brist på bevis, vittnen får helt plötsligt minnesluckor och ändrar på vittnes uppgifter men alla vet ändå vilka som ligger bakom dåden. Polis, åklagare, dommare, media - ja, alla. Problemet är nog att vi lever i ett land där de som ska skydda invånarna får bakläxa på sitt eget område, av dem de ska skydda oss mot! Man märker att dagens kriminella hittar kryphål och undviker domar, får förkortat straff och i vissa fall frisläpps och får skadestånd! Man märker även hur polis och myndigheter prioriterar brottslingar och brottsmål. Det verkar inte göra nåt om man mördar nån, pressar folk på pengar, misshandlar någon till döds, hotar någon till livet, spränger bilar osv. så länge man inte bryter mot trafikreglerna så verkar det vara ok, *ironi*.
Jag läste någonstans (tror det var i Metro för två veckor sedan) att ungefär 6% av alla våldsbrott blir uppklarade. Frågan är då hur många trafikbrott som blir lösta? Skulle tippa på en hel del mer än 6% iaf. Många av de brottslingar som blir hårdast bestraffade (dvs får längst tid i det som vi kallar fängelse men som i jämförelse med många andra länder kan anses som hotell) begår eko-brott. Det är intressant att en eko-brottsling som förskingrat pengar i många fall får sitta lika länge, om inte längre, än en person som begått våldtäkt, grov misshandel eller medhjälp till mord. Hur kan dessa vara en större fara för samhället än de kriminella som utpressar, misshandlar och dödar vanliga människor?!
Jag tycker man borde funder ordentligt på hur man ska ändra lagen så att kriminella inte hittar kryphål och får lindrigare straff. Jag har hört att man måste sitta 2/3 av straffet och kan bli frisläppt för gott beteende (i vissa fall). Blev även förvånad över hur vissa gäng lyckats etablera sig inne på anstalter och fängelsen. Via brev, insmugglade telefoner osv lyckas de kommunicera och planera kriminella verksamheter. Man borde ge fångarna hårdare straff, bättre bevakning, mindre möjligheter. Skippa permissioner, och besök, man har brutit mot lagen då kan man inte förvänta sig att ha det bra och att använda lagen när det passar. Vi måste komma ihåg att målet helgar medlen. Poliser och utredare kanske borde bryta några mindre lagar (i de fall man är övertygad om t.ex vilken kriminell organisation som ligger bakom) för att få fast de riktiga brottslingarna. Lagen är helt enkelt för lätt att slingra sig igenom, straffen är för mesiga och poliserna för fega för att ta itu med de problem som samhället har. Halvera personalen som haffar fortkörare och ge mer resurser åt de som utreder kriminella organistaioner och våldsbrott. I Sverige verkar det ju som att det lönar sig att vara yrkeskriminell.. i värsta fall hamnar man ju i fängelset och kommer ut efter nått år och undertiden kan man ju hänga med sina polare som också sitter där.
Låter som en "shitty deal" tycker jag. De kriminella får bete sig hur som helst och de som blir pressade ska tvingas ge upp, byta identitet och flytta för att polisen står maktlös. Det som är komiskt är att man hela tiden är mån om att sköta saker och ting lagrätt. Man kan inte fälla någon eftersom man har brist på bevis, vittnen får helt plötsligt minnesluckor och ändrar på vittnes uppgifter men alla vet ändå vilka som ligger bakom dåden. Polis, åklagare, dommare, media - ja, alla. Problemet är nog att vi lever i ett land där de som ska skydda invånarna får bakläxa på sitt eget område, av dem de ska skydda oss mot! Man märker att dagens kriminella hittar kryphål och undviker domar, får förkortat straff och i vissa fall frisläpps och får skadestånd! Man märker även hur polis och myndigheter prioriterar brottslingar och brottsmål. Det verkar inte göra nåt om man mördar nån, pressar folk på pengar, misshandlar någon till döds, hotar någon till livet, spränger bilar osv. så länge man inte bryter mot trafikreglerna så verkar det vara ok, *ironi*.
Jag läste någonstans (tror det var i Metro för två veckor sedan) att ungefär 6% av alla våldsbrott blir uppklarade. Frågan är då hur många trafikbrott som blir lösta? Skulle tippa på en hel del mer än 6% iaf. Många av de brottslingar som blir hårdast bestraffade (dvs får längst tid i det som vi kallar fängelse men som i jämförelse med många andra länder kan anses som hotell) begår eko-brott. Det är intressant att en eko-brottsling som förskingrat pengar i många fall får sitta lika länge, om inte längre, än en person som begått våldtäkt, grov misshandel eller medhjälp till mord. Hur kan dessa vara en större fara för samhället än de kriminella som utpressar, misshandlar och dödar vanliga människor?!
Jag tycker man borde funder ordentligt på hur man ska ändra lagen så att kriminella inte hittar kryphål och får lindrigare straff. Jag har hört att man måste sitta 2/3 av straffet och kan bli frisläppt för gott beteende (i vissa fall). Blev även förvånad över hur vissa gäng lyckats etablera sig inne på anstalter och fängelsen. Via brev, insmugglade telefoner osv lyckas de kommunicera och planera kriminella verksamheter. Man borde ge fångarna hårdare straff, bättre bevakning, mindre möjligheter. Skippa permissioner, och besök, man har brutit mot lagen då kan man inte förvänta sig att ha det bra och att använda lagen när det passar. Vi måste komma ihåg att målet helgar medlen. Poliser och utredare kanske borde bryta några mindre lagar (i de fall man är övertygad om t.ex vilken kriminell organisation som ligger bakom) för att få fast de riktiga brottslingarna. Lagen är helt enkelt för lätt att slingra sig igenom, straffen är för mesiga och poliserna för fega för att ta itu med de problem som samhället har. Halvera personalen som haffar fortkörare och ge mer resurser åt de som utreder kriminella organistaioner och våldsbrott. I Sverige verkar det ju som att det lönar sig att vara yrkeskriminell.. i värsta fall hamnar man ju i fängelset och kommer ut efter nått år och undertiden kan man ju hänga med sina polare som också sitter där.
När blir allt tillfälligt permanent?
En kompis till mig sa att jag borde leva i nuet och inte fokusera så mycket på vad som ska ske, för då kanske jag missar det som är. Nu när jag tänker tillbaka på de senaste två åren av mitt liv inser jag att jag har levt "tillfälligt". När vi flyttade till Bjurhovda och jag inte hade ett rum var det bara tillfälligt, trots att det tog ungefär ett år innan jag flyttade. När jag flyttade till Stockholm och bodde hos min faster och Rozita var det bara tillfälligt, trots att det tog fem månader innan jag fick en lägenhet. Nu bor min mamma hos mig, också tillfälligt, three months and still counting. Och jag pluggar i Uppsala, tillfälligt, nu är nästan en termin avslutad och det är bara en kvar, och totalt handlar det om knappt ett år. Det roliga är att jag planerar att flytta utomlands och börja plugga till hösten. Det blir antagligen Polen eller Rumänien, det beror på vart jag kommer in. Men oroa er inte jag ska inte bo där resten av livet, bara tillfälligt, ungefär 5-6 år.
Jag tror att skälet till att man står ut med situationer som kan vara obekväma är nog för att man ser dem som tillfälliga för att inte bli deppig över hur långvariga dom egentligen är. Det är som ett bränsle som får en att sträva framåt. Man har ett större mål i sikte, it's all for the greater good, och med det menar jag min framtid. Men min vän kanske har rätt, man ska inte glömma bort att leva i nuet. Man måste ta vara på nära och kära, man ska ta vara på tillfällen som ges och inte glömma bort att njuta av det som sker just nu, för vi kommer inte leva för alltid, vi är ju bara här tillfälligt!
Jag tror att skälet till att man står ut med situationer som kan vara obekväma är nog för att man ser dem som tillfälliga för att inte bli deppig över hur långvariga dom egentligen är. Det är som ett bränsle som får en att sträva framåt. Man har ett större mål i sikte, it's all for the greater good, och med det menar jag min framtid. Men min vän kanske har rätt, man ska inte glömma bort att leva i nuet. Man måste ta vara på nära och kära, man ska ta vara på tillfällen som ges och inte glömma bort att njuta av det som sker just nu, för vi kommer inte leva för alltid, vi är ju bara här tillfälligt!
Ännu mer mörker i vintern..?
För två månader sen vi fick det sorgsna beskedet att min mammas morbror dött. Inte av den cancern han kämpat mot i tre år, utan av en smitningsolycka som krossade alla hans ben i kroppen och spräckte hans huvud. Ironiskt nog hade han tröttnat på att alla behandlade honom som ett barn och ville gå ut och gå själv. Idag pratade min mamma med sin syster i Iran som berättade ännu mer tragiska nyheter. Än har de inte hunnit sörja klart sin morbror så sker detta. Deras kusin (farbrors son) har precis gått bort. Endast 38 år gammal. Anledningen var en hjärtattack. Nu lämnar han efter sig en fru utan inkomst och ett barn i 8 års åldern. Utan någon vidare förmögenhet eller sparkapital undarar man hur de ska klara av vardagen. För där kommer de bara ärva det han ägde, och socialbidrag eller dyl. existerar inte.
Och här sitter vi på andra sidan jorden och blir deppiga över att vintern är här och att det är becksvart vid fyra tiden. Vi har det för bra egentligen. Att vi ens hinner lägga märket till väderförändringar och att vi hinner känna efter om vi är deprimerade eller inte. Livet är inte så hårt eller svårt.. just där vi befinner oss nu. Kom ihåg det!
Och här sitter vi på andra sidan jorden och blir deppiga över att vintern är här och att det är becksvart vid fyra tiden. Vi har det för bra egentligen. Att vi ens hinner lägga märket till väderförändringar och att vi hinner känna efter om vi är deprimerade eller inte. Livet är inte så hårt eller svårt.. just där vi befinner oss nu. Kom ihåg det!