Da Planet

När jag va runt 15-16 och försökte finna mig själv och min plats här i världen fastnade jag för frasen Nosce te ipsum vilket är latin och betyder något i stil med lär känna dig själv (Know thy self). Fånigt i mångas öron kanske, men än idag har den frasen en enorm effekt och får mig att fundera djupt över hur man är som individ. Vi tror vi vet så mycket om oss själva, men i vissa situationer lär vi känna oss själva på nytt. Så mitt råd är: Ta tid att lära känna er själva, utsätt er för situationer bortom er trygghetszon och sätt press på er själva. Det finns sidor i oss alla som vi inte visste existerade. Utforska själen och möt era andra sidor.

Komedi... http://zuperflasch.blogg.se/

In hard times remember: Everyone wants happiness, but no one wants pain.
But you can't make a rainbow without a little rain.

Erase, re-wind, play + rec. Jag börjar om. Från början. Ett nytt kapitel.

Allting är föränderligt i känslornas land, inget varar för evigt och inget består tidens tand.

Tänk dig ett mörkt rum med ett hav av saker huller om buller. Milslånga kaotiska ögonblick som ligger i en okontrollerad miljö. Marken under dina fötter känns ostabil och några ljus flammar här och där, till och från. Varje gång du försöker få intryck av rummet och orientera dig när ljusflammorna väl lyser ändras allt och du blir desorienterad och förvirrad. För varje intervall mellan ljus i mörkret, ändras hela din omgivning. För varje steg du tar, fram eller bak, har allt flyttat på sig och rört sig. Du försöker greppa tag i något, men du kan inte få tag på något. Du vet inte vart du är på väg, du vet inte vad som händer härnäst. Det enda du vet, är att känslan är olustig. Du är påverkad, någon styr dig, men du märker inte riktigt det. Eller gör du? Är du en marionett eller har du full kontroll över vad du gör? Känner du igen dig någonstans? Är något bekant?

I vissa situationer måste man bortse från sin stolthet för relationens bästa. I andra situationer måste man bortse från relationen för sin stolhet. Konsten är att kunna veta när vilken av dessa fenomen ska tillämpas.

Jag avskyr dig. Du tar fram de här sidorna i mig. Min osäkerhet, mitt mindrevärdeskomplex. Allt är ditt fel. Jag avskyr dig. För jag kan inte vara utan dig. För jag lever på det du ger mig. Det du matar mig med. Den lilla tröst jag finner de få gånger vi inte vill skära halsen av varandra. Jag avskyr dig. Men inte lika mycket som jag avskyr mig själv. Varför gör jag så här? Varför finner jag trygghet i otryggheten? Varför vill jag ha kaos och varför skyr jag lugnet? Jag avskyr det här. För att jag tycker om dig. Och du är den du är.

Universum försöker tala till mig. Men vill jag lyssna? Vad försöker livet säga? Jag förbannade situationen och önskade mig något annat. Be careful what you wish for. Jag fick det. I överflöd, fast från ett annat håll. Nu vet jag inte om jag vill ha det. Kanske hade jag fel? Ödets ironi. Universum har talat. Så vad gör jag nu? Svaret var inte det jag ville höra.

"I loved not yet, yet I loved to love, and out of a deep-seated want, I hated myself for wanting not. I sought what I might love, in love with loving, and safety I hated, and a way without snares." - Augustine of Hippo

Vi låter det vara osagt. Jag skriver inte om det. Jag vet inte ens hur det började, vet aldrig hur det ska sluta...

Jag är jury, domare, åklagare och bödel. Jag är anklagad och dömd av mitt samvete. Isolerad från omvärlden, men med full förmåga att betrakta den inifrån min cell. Vilket olidligt straff. Min dom är att vara fången i mina tankar. Ett fängelse utan galler. Ett straff utan slut.

 

Under gårdagens konversationer om kärlek och vår generation kom vi in på en intressant teori om hur våra favorit filmer som barn egentligen kanske haft mer påverkan på våra kärleksliv och vår syn på relationer än vi vågar medge. Alla Disney filmer där "de levde lyckliga i alla sina dagar" har nog satt djupa spår på synen av hur relationer ska vara. Törnrosa levde under en falsk identitet i skogen under större delen av sitt liv och föll sedan i en ändlös sömn tills den vackra prinsen kämpade sig genom en törnskog, dödade en drake och kom och räddade henne. Vad lär man sig av det? Fall för frestelsen, ansträng dig inte, om något händer kommer ändå en kämpande prins att rädda dig, så det är lugnt?! Eller varför inte ta min favorit bland alla Disney filmer, Skönheten och Odjuret. Skönheten Belle, som dessutom är väldigt smart, hamnar hos Odjuret som till en början behandlar henne väldigt dåligt. Möblerna i huset, som alla varit människor förrut och som alla hoppas på att förbannelsen ska bli upphävd, övertalar Belle att Odjuret egentligen är snäll, och att han innerst inne tycker om henne, trots att han skriker på henne och är aggressiv. Genom kärlek och tålamod insisterar Belle på att vara snäll och lyckas till slut förändra det hemska Odjuret som på slutet visar sin kärlek och är redo att offra sitt liv. Genom en kyss blir han återigen en vacker prins och alla lever lyckliga i alla sina dagar. Vad lär man sig av det? Smarta, snygga tjejer i aggressiva förhållanden borde ha tålamod och visa kärlek, så kommer de nog till slut kunna ändra på sin partner och han går från odjur till prins och all möda blir till slut värt det, för han var ju egentligen snäll innerst inne. Eller varför inte ta Peter Pan. Pojken som aldrig ville växa upp och som levde på sitt badboy rykte. Efter hela äventyret med Wendy återgår han till Landet Ingenstans och hänger med de bortsprunga pojkarna och Tingeling och vägrar växa upp, medan Wendy sitter och stirrar på molnen genom sitt fönster och förnimmer äventyret med Peter Pan. Vad lär man sig? Killar kan ha roligt med en tjej men sen välja att aldrig växa upp, för vuxna är tråkiga och att hänga med grabbarna är mycket roligare. Dessutom finns ju alltid Tingeling där, så vem behöver Wendy?

Det här är min nya familjemedlem.. min sötaste kissemisse Jooni!!