Blä..
Jag avskyr dig. Du tar fram de här sidorna i mig. Min osäkerhet, mitt mindrevärdeskomplex. Allt är ditt fel. Jag avskyr dig. För jag kan inte vara utan dig. För jag lever på det du ger mig. Det du matar mig med. Den lilla tröst jag finner de få gånger vi inte vill skära halsen av varandra. Jag avskyr dig. Men inte lika mycket som jag avskyr mig själv. Varför gör jag så här? Varför finner jag trygghet i otryggheten? Varför vill jag ha kaos och varför skyr jag lugnet? Jag avskyr det här. För att jag tycker om dig. Och du är den du är.