Jag är jury, domare, åklagare och bödel. Jag är anklagad och dömd av mitt samvete. Isolerad från omvärlden, men med full förmåga att betrakta den inifrån min cell. Vilket olidligt straff. Min dom är att vara fången i mina tankar. Ett fängelse utan galler. Ett straff utan slut.
Jag får rysningar.