Länge har könskampen pågått. Länge har män ansett att det ända kvinnor behöver göra är att ta för sig lika mycket som männen. Fortfarande är dock kvinnors sexualitet något tabubelagt. Men hur kommer det sig att varje gång man som tjej har sex med en ny partner, måste man oroa sig för huruvida man kommer bli betraktad som en hora eller inte. Är han en bra kille tänker han inte så om en, intalar man sig själv. Men ångesten och rädslan spökar ändå i bakhuvudet. En bra tjej ska inte ha sex innan hon gifter sig, och då ska hon automatiskt ha lärt sig allt vad gäller sex utan att ha rört en annan kille.
Däremot har jämstäldheten fått fotfäste vad gäller karriären. Kvinnor ska arbeta lika mycket som män (dock inte för samma lön) dessutom ska de helst av allt även ta hand om hushållet på rätt sätt. Förutom att vi sexifieras, ständigt måste vara måna om vårat utseende (ta bort mustaschen, raka benen, underliv, armhålor etc) och dessutom kunna föda barn, så finns det en hel del andra områden som vi brister i värde om vi skulle vara abnorma. Underligt hur det där med jämlikhet låter allt mer ironiskt, för om sanningen ska fram kommer vi aldrig någonsin kunna bli likvärdiga männen. Let's face it det kommer alltid vara skillnad på män och kvinnor, dessutom skulle nog ett absolut jämlikt samhälle aldrig kunna uppnås så länge kvinnor föder och ammar barnet. Tills dess kan vi väl hoppas på att vi så småningom åtminstone får äga sinnesron att inte må dåligt över vår sexuella begäran.