När fasaden krackelerar...
I vuxen ålder har jag alltid ifrågasatt staten och världspolitiken. Jag har alltid undrat vad som pågått bakom kulisserna. Visst har jag misstänkt att det råder korruption och maktmissbruk, men att politiker och världsledare skulle vara så här odiskreta med sina angelägenheter, trodde jag aldrig. Carl Bildt försvarar Sveriges vapenhandel och de övervakningssystem man tillfört Libyen med kommentarer om att det främjar demokratin där. Italien och öst Europa kräver solidaritet av EU medlemmarna och vill ha restriktioner när det gäller den flyktingström som riskerar att följa upploppen i Mellanöstern (framför allt Libyen). I veckan kom besked att det vittnesmål som ledde till Irak invasionen varit uppgjort, och att USA:s ända mål med invasionen var att ta över oljan. Precis som de flesta misstänkte. Det samma gäller säkerligen kriget i Afghanistan. När man tänker efter på djupet, märker man snart att hela den här anti-islam rörelsen inte alls handlar om terrorism, utan om olja. För gott folk, som vi alla vet är mellanöstern regionen en region som har extremt mycket olja och naturresurser. Alla dessa politiska frigörelser, anti-terrorism tåg och människorätts krig under demokratins namn, går egentligen ut på att överta och exploatera den naturrikedom som finns i dessa områden. Man vill åt pengarna helt enkelt. Med demokrati och anti-terrorism propaganda kan västvärlden ”frigöra” de stackars förtryckta individerna i mellanöstern och döda terroristerna. Intressant egentligen hur man lyckats hålla uppe fasaden hittills och manipulerat miljontals människor. Men om vi tittar närmare ser vi sannerligen sprickor i fasaden och kan för en gång skull ta del av vad som sker bakom kulisserna.