Alla har vi fått lära oss att man ska bli älskad för den man är. I ett förhållande ska man tycka om sin respektive för just den de är. Hur kommer det sig då att man försöker ändra på sin partners beteende? Gör inte si eller så, håll inte på med det och det, sluta med det ena och det andra.. Kompromisser, ändrade rutiner och annorlunda tankesätt som tillämpas. Då älskar man ju inte den personen som den är..? Konstigt inte sant.
1
Anonym
2
Venus
3
Anonym
Intressant reflektion :D
Skulle vara trevligt om man fick veta vem denna åsikt kommer ifrån.
haha baba ingen du känner, en iranie som snubblade in på din blogg genom något konstigt sätt från facebook. nej men det var en grym fråga så jag tänkte bara ge en liten reflektion på din tanke
Det är en svår fråga, till viss mån har du rätt. När man säger att man älskar den för den man är så behöver det inte betyda att man ogillar denne om man vill ändra något av personens egenskaper.
T ex, jag gillar en person som den är och faktum är att denna person Lyssnar eller Bryr sig om vad jag har att säga, jag kanske ogillar att denne gör en viss sak, men jag älskar tanken av att denna person vill lyssna på vad jag har att säga till denne angående denna sak.
Det är naturligt att båda parter inte ska vara överens om många ting i ett förhållande, det är som Fysikens lagar, minus och plus attraherar varann medan plus och etc repellerar varandra. Om en person är helt perfekt, utan brister, så kommer man aldrig känna att det är ett förhållande utan det utvecklas till vänskap. Men absolut, du har en poäng.