Kall..?
Anda sen jag var liten har jag hort att jag inte ska vara sa kall. Jag borde vara snallare och visa mina kanslor mer. Minns nar min mamma satt och grat och bad mig att visa att jag alskar henne. Hela livet har jag fatt hora att jag borde slappa in folk. Att jag inte borde vara sa kall och distanserad. "Venus slapp in mig i ditt liv." "Snalla ha inte en skyddsmur." Sakta men sakert bojar jag tro pa vad de sager. Sakta men sakert slapper jag in de i mitt liv.. Och ratt som det ar forstor de allt jag fantiserat om. De sarar och lamnar mig. Oppen och exponerad. De valdtar min vanlighet och dodar mina forhoppningar. Sa gar det nar man bryr sig, nar man slapper in folk. Ta bort din skyddsmur sager de, ta bort din kalla distanserade del och slapp in folk. For vad undrar jag? For vad?