Det nalkas höst utanför mitt fönster. Långa, blöta, mörka dagar. Kalla vindar och brist på vilja. Likgiltighet. Depression. Skolstart och press. Ångest.
Nej då, inte här inte. Inte ännu. Solen skiner i mitt inre. Jag rycker på axlarna åt problem och väljer att andas in och ut och bara le. Allting kommer att ordna sig så varför inte bara njuta av stunden. Älskar att min omgivning bringar lycka och kärlek.
Kärlek. Till livet som är precis som förut men som ses ur ett nytt perspektiv. Till tiden som är så fantastisk att den läker alla sår. Till mina vänner för att de älskar och för att de är. Men framför allt till sommaren som var underbar och fortfarande klänger sig fast i mitt sinne. Även om det är kallt ute.
