De förstör hela situationen, för sig själva och för mig. Människorna jag väljer att släppa in i mitt liv. De får mig att tro att saker är annorlunda. Att normer, respekt och värderingar står högre än egosim och svek.
Jag har tröttnat. Jag har tröttnat på ursäkter, på människor som tar mig för givet. Hur många gånger ska man förlåta? Hur många chanser ska människor få? Livet är orättvist och just därför så förtjänar inte alla en andra chans.
Jag är trött på människor som fuckar upp och sen kommer krypande tillbaka när de inser att jag var det bästa som hänt de. Eller på folk som bara hör av sig när de mår dåligt. Ärligt, när frågade ni hur jag mådde senast? Jag är less på ytlighet, på hyckleri och på folk som leker fina. Jag orkar inte bry mig om sådana saker.
Kanske är det hösten, kanske är det åldern. Kanske är det droppen som fått bägaren att rinna över, vad vet jag. Men en sak är säkert, jag orkar inte med människor längre.