Da Planet

Folk är som de är. Inte mer, men oftast mindre. Hur van jag än är vid mänsklighetens baksida kan jag inte undvika att tänka att jag blivit född under fel tids epok. En del av mig vill tro att det är tiden som fått människor att vara på det här viset. Att vi kan klandra vår tid, nutiden, för att alla är så fokuserade på att utnyttja allt till sin egen fördel. Att ytligheten, falskheten och framför allt besattheten utav pengar och framgång beror på tiden. Vi har glömt bort det essentiella i livet. Vad hände med ödmjukheten, med kärleken, med medlidandet och välviljan? Vart tog de vägen? Fanns de ens någon gång, eller har människan alltid varit så fokuserad på sitt eget välbefinnande att man är redo att trampa över lik för att nå sin tillfredställelse. Det kanske var nöden som fick folk att bli så här, eller så var det ren girighet. Egoism. Folk är egoistiska. Kanske ligger det i våra gener, men jag tror att det mest beror på den tidsera vi lever i.

”I am a victim of my time, a product of my age, there was no choosing my direction.”
- Musiq, Nothing at all