Da Planet

Härom dagen fick jag ett wake-up call. Jag såg vart jag skulle kunna vara på väg om jag inte tar tag i det som tynger ner mig. Om jag fortsätter mitt destruktiva beteende så kommer jag så småningom hamna där. Jag har alltid varit på flykt från mina demoner. Men nu verkar tiden vara inne för att möta det jag fruktat mest, nämligen mig själv. Jag har försökt ändra tankesätt och bryta upp gamla mönster, jag har försökt att byta miljö och omgivning. Jag har stått emot frestelsen att ge upp och gå tillbaka. Men bara för stunden. Det är inte för att jag inte varit stark nog att stå ut eller klara av det, nej, det är för att vissa gånger behövs det mer än styrka och kraft. Man ska ta tjuren vid hornen och försöka lösa det allra grundläggande. Om grunden inte är stabil spelar det ingen roll hur högt man bygger, för en instabil grund kan när som helst kollapsa. Så nu är tiden inne att rensa ur min garderob på skelett. Inga fler ursäkter och undanflykter, det gäller att vara brutalt ärlig mot sig själv. Det är dags att leva som jag lär och se till att ta tag i problemen. Från och med idag gäller det att se saker för vad de är, och att inte bara förstå varför, utan även att komma med konkreta lösningar.