Hur kommer det sig att vi är så rädda för förändring i det lilla landet lagom? Vi klarar inte av radikala förändringar oavsett om det gäller inredning eller lunchmenyn. Det är okej att ta pyttesmå steg på vägen till förändring, som att köpa en fin vas som sticker ut, men man vill ju inte sticka ut för mycket från mängden. För vem vill utmana jantelagen?!
Man har det bekvämt och trivs med rutiner. Alla vet ju att man alltid äter ärtsoppa och pannkakor på torsdagar. Så har det varit i generationer, och så kommer det även att förbli framöver. Det är som allsång på Skansen, en given huvudattraktion för medelsvenssons under sommaren. Man varvar 9-17 jobbet med kafferaster och givande samtal om vädret och under lunchen äts det falukorv och snabbmakaroner. Dessutom trånar alla efter samma sak, de tre V:na; villa, Volvo och vovve. Och däremellan ska man inte glömma bort att pensionsspara så man kan leva livet när man är 65år. Då flyttar man naturligtvis ner till Spanien, eller till sommarstugan ute på landet. Och de sista dementa åren spenderar man givetvis på ålderdomshem. Länge leve lilla landet lagom och medelsvenssons! Lika självklart som semlor på fetisdagen och lika förutsägbart som dåligt väder i februari.
Blir man förvånad över självmordsstatistiken i detta land?