Mina lungor fylldes med en bitterljuv doft och minnesbilder och tusentals känslor forsade genom min kropp. Denna maskulina doft som får varje cell i min kropp att skaka och vilja ha mer. Jag rodnade för mig själv. Plötslig kunde jag minnas alla de mysiga stunderna. Mitt hjärta slog snabbare och min puls ökade. Jag blev varm. Jag fastnade i minnesbilden. Sen kom jag att tänka på alla roliga stunder och med ett leende på läpparna drog jag in ett till andetag.
Då kom den där obehagliga känslan. Ledsamheten över att det blev som det blev. Sekvenser ur mitt minne spelades upp från de stunder då det inte var underbart. De där dystra tillfällena då allt gick fel. Och plötsligt kände jag mig tom. Denna bitterljuva doft fick mig att tänka på honom igen. Han. Doften som förevigt kommer att förknippas med honom.
En doft av skönhet, passion och hjärtsorg. Fan ta denna djävulska doft.
Haha nej skitsamma, kanske e jag som e snurrig bara.
...den där doften du tänker på heter förmodligen Axe :)