Det talas väldigt mycket om tillit och ärlighet, kärlek, trohet och lojalitet. I mina snart 24 år på den här jorden har jag sett alldeles för många saker för att kunna tvivla dessa sakers existens i tillvaron.
Jag har sett alldeles för många blunda för moralen när det kommer till pengar. Jag har sett för många svika sina nära för egen vinning. Jag har sett affärsmän trampa över lik för att tjäna mer. Politiker är nog värre än värst och längst ned i näringskedjan när det gäller humanitet och solidaritet. Jag har sett för många förstöra andras liv för att få bättre självkänsla. Män som är otrogna mot sina kvinnor har jag upplevt på alldeles för nära håll. Jag har sett kvinnor som utnyttjat män för pengar. Bröder och systrar som vänt varandra ryggen. Älskade par som baktalar varandra. Alldeles för många gånger har jag sett hur maktbegär tar kol på individer och skapar tyranner.
Vad har hänt med mänskligheten? Varför brister lojaliteten? Hur länge ska vi lyckas spinna nät av lögner och hur länge tar det innan vi märker att vi blivit så pass intrasslade att inte ens sanningen kan ta oss ur?
Vi säger att vi älskar. Men vi sviker de vi kallar älskade.
Ovärdiga att använda ett så vackert redskap som kärlek, när vi inte inser storheten av ordets mening. Ovärdiga att kallas människor, när materialistiska saker tagit över våra sinnen. Jag skäms för det jag sett under mina nästan 24 år på denna jord. Jag skäms över att medge att även jag är en slav under syndernas piska. Ty jag är inte bättre än någon annan, även jag har blundat för moralen.
Våra näthinnor har blivit avtrubbade då allt vi ser omkring oss består av svek och lögner. Vi reagerar inte längre på hemska saker i vår omgivning. För upptagna med att tjäna våra egna begär väljer vi att blunda för det essentiella. Bedrägeri är vardags mat. Förräderi, ett tidsfördriv. Lojalitet har blivit blott ett minne. Och kärlek en önskedröm.