Da Planet

Everybody dies, but not everybody lives..

Jag är en missbrukare...

Så fort man talar om missbruk så associerar man det omedelbart med droger eller alkohol. Men när man tänker efter så är vi alla beroende av någonting: telefon, tv, shopping, internet, eller andra människor. Vissa är beroende av stabilitet, andra av omväxling, vissa klarar inte en enda morgon utan kaffe och vissa kan inte leva utan cigaretter. Jag själv är beroende av en hel del saker, listan kan göras extremt lång, så jag låter bli att gå in på detaljerna just nu. Men som alla andra missbrukare, har även jag svårt att acceptera att jag har ett missbruk. Jag kan leva utan en hel del saker, men jag väljer att leva med dem. Visst kan man sluta upp med sin "ovana" men oftast så ersätter man bara ett missbruk med ett annat och helt plötsligt så blir man beroende av den nya "drogen".

Så vad är din drog? Och kommer man någonsin bli fri från sitt beroende helt och hållet? Eller är människan uppbyggd på det sättet att vi konstant måste ha något att vara besatta av?
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Ernesto
skriven :

Människor söker sig alltid till trygghet, till ett tillstånd där dom kan må bra. Men det finns 2 olika sätt som man kan söka sig till det.

(1)Destruktivt.

(Som är det lättaste sättet)

Leder bara till "falskt trygghet"



(2)Konstruktivt. (M.Balans)

(Som är det bästa sättet)

Leder till en lyckligare framtid.



All "missbruk" är destruktivt. "Balans" och "Flexibilitet" är nyckeln till ett fungerande förhållandet. (Till vad det nu än är som man förhåller sig till dvs.)



Destruktivt "bruk/Levende" leder till

skuld och skam.

Det påverkar självkänslan och självförtroendet, vilket i sin följd leder till fortsatt destruktivt levende, för att man tycker att man inte är värd bättre. (medvetet eller undermedvetet)



Konstruktivt "bruk/Levende" (balanserad)

Leder till en sund självkänsla och

till en sann självförtroende som i sin

tur leder till ett lyckligare liv med

självkärlek och självrespekt.



Mvh Ernesto