Idag satt jag och rensade mina email, gick igenom några och hittade en del väldigt intressanta mail. En av dom var från 2006 (vissa var från 2004, och det äldsta var från 2003, måste nog rensa lite oftare hahhaa), från en av mina närmaste vänner. Vid tillfället jag fick mailet så var jag på långsemester i Iran, och min vän kunde inte nå mig för tillfället. Hon skriver om en helvetes dag, om hur deprimerad hon är just då och hur allt just den veckan bara gått åt skogen. För att visa ett stycke ur texten och få fram känslan som min stackars vän hade:
"...sen pricken över i:et ja träffar på **** han börjar babbla o knulla mitt
huvud om jobbet o bla blaaaa o ja missar bussen .. får stå i SPÖREGNET me
tofflor o vänta på nästa buss... en halvtimme.. helt bajs.. ja va genomblöt
när ja kom hem .. o ja mår skit dåligt"
Mailet är kanske ett helt A4 och hon var riktigt sur när hon skrev det. Men det sista stycket i mailet berörde mig så djupt att jag var tvungen att skriva det här inlägget. (Obs jag kallas Finoz ibland). Här är det:
" shit va ja babblat.. va tvungen att prata av mig.. email får duga eftersom
ja inte kan ringa hahahhaha
glöm inte att jag älskar dig du är mitt hjärta. ta hand om dig
Honey... there are few FRIENDS quite like you...
You say things that I care about....
You do things that matter...
YOU make a difference to me....
and I know for a fact that if you were not here...
I wouln't like to be in this world nomore...
I hate this world.. but I can accept it when you are around...
..Me love u Finoz.. "
Hon är så söt, och jag älskar henne just för att hon är som hon är. Gud, ibland är vissa saker så himla viktiga och vissa dagar är så himla jobbiga, men jag kan slå vad att hon idag tre år senare knappt kommer ihåg det här mailet! Så kom ihåg, bara för att någonting är jobbigt just nu, så kommer det kanske inte spela någon roll om ett par år. Man glömmer bort och går vidare, och när stormen lagt sig kan man titta tillbaka och skratta åt det som hänt.