Da Planet

Det här med förhållanden och inställningar gentemot idéen om förhållanden varierar från person till person. Visst har vi alla olika krav, men det jag finner intressant är hur vi har olika gränser för vad vi kan stå ut med i ett förhållande. Vissa accepterar inte otrohet, andra skulle aldrig acceptera misshandel, varken fysisk eller psykisk. Sen finns det de som inte skulle acceptera snålhet eller de som aldrig skulle kunna stanna kvar i förhållanden utan passion. Så hur kommer det sig att vissa står ut med otrohet eller misshandel? Beror det på en inneliggande osäkerhet, eller är det bara så att när en gräns har passerats så är man mer tolerant än man var innan? I min omgivning har jag människor som varit med om alla möjliga saker i ett förhållande, och det jag finner intressant är att de som varit med en partner som varit otrogen, skulle aldrig kunna tänka sig att stanna i ett förhållande där de blir misshandlade, likadant med de som blivit misshandlade, hellre skulle de vara med en hustrumisshandlare än ett otroget svin. Så vad grundar vi gränserna på? Är det okej att acceptera dessa saker överhuvudtaget, eller väljer man att stanna för att självkänslan och kärleken till sig själv är minimal?