Da Planet

Hur kommer det sig att det är lättare att blotta sin kropp än att blotta sin själ?

Att man känner sig mer naken av att öppna sitt inre, än att ta av sig sina kläder?

Är det ett substitut för de förtryckta känslor som man begravt i sitt inre, eller är det för att man söker bekräftelse?

Varför är man rädd för att älska och låta sig bli älskad? Hur kommer det sig att man bara har råd att ge en bit av sig själv i taget? Oftast inte heller till samma person.

Den ena får ens hjärta, den andra får ens kropp och den tredje får all huvudvärk. Jag har sett det alldeles för ofta. Jag har varit med om det själv många gånger också. Folk vars hjärtan blivit krossade stänger igen sig och vill inte känna efter. Att distansera sig är nyckeln till att kunna upprätthålla detta beteende. Att separera sina känslor och handlingar från tankar och hopp om en framtid. Att älska de man älskar på avstånd. Varför kan man inte ge allt och få allt tillbaka? Varför måste man alltid välja? Den ena eller den andra, det ena eller det andra. Varför kan man inte äta kakan och spara den också?