Jag minns litteraturhistoria om renässansen framför allt de sju dödssynderna Dante skrev om: Högmod, Girighet, Frosseri, Vällust, Lättja, Avund, och Vrede. Tyvärr har jag syndat otaligt många gånger, och även dessa sju har jag begått en eller flera gånger.
Som Narcissius själv då jag gjort som jag känt, allt för mig själv. På bekostnad av min integritet.
Slav under min törst för pengar, som en missbrukare. Man får aldrig nog och blir aldrig heller nöjd, för "mycket vill ha mer". Vi lever i en värld där mentaliteten smutsar ner vår själ. Allt kan köpas för pengar och allting har sitt pris.
Förblindad av eufori har jag begått en hel del misstag i stundens hetta. Gett mig hän passionen utan att tänka till en extra gång. Allt på bekostnad av mig själv.
Passiviteten flödar när det kommer till orättvisor och fattigdom men även miljön och maktmissbruk.
Jag är som alla andra, min garderob är full med lik. En del synder är bitterljuva, en del är bara bittra. Men tyvärr är vi många som delar samma synder.