Idag lyssnade jag på en låt av en, för mig okänd, persisk artist som bl.a handlade om orättvisor och kvinnoförtryck. Han berättar hur hans mamma gifte sig med tvång och hur hela hennes liv summeras i kastruller och te kannor. Att 50 års trohet och lojalitet mot sin man belönades med misshandel och glåpord. Och hur hon var fast i sin tro om att man efter döden belönas med att komma till himlen. Varpå han svarar något i stil med att himlen är en lögn, njut av livet så länge du lever istället. ( http://www.youtube.com/watch?v=0g2uYMsKruc&feature=related )
Den här texten berörde mig därför att den är så sann. Tyvärr lever många kvinnor precis såhär. Min moster t.ex, hon gifte sig med en man för att komma bort hemifrån. För att bli fri. Hon ville gifta sig med en annan man som hon var kär i och som var kär i henne men hon fick inte. Så hon tog nästa man som kom och bad om hennes hand.
Jag kommer ihåg när vi skulle flytta för några år sen och gick igenom en del brev som mamma hade fått när vi flyttat till Sverige. I brev efter brev skrev min nygifta moster om sin vardag. Hur hon vägrade ha sex med sin man och hur blyg hon var. Varpå han blev arg och misshandlade henne, kallade henne för hora och våldtog henne istället. Gång på gång. VARJE DAG. Och hur hon konstant funderade på att ta sitt liv. Men eftersom det strider mot hennes religion att begå självmord höll hon ut. Hur hon gång på gång åkte hem till sin far, med blåmärken och sår efter att hennes man piskat henne med sitt skärp, i hopp om att hon skulle få flytta hem igen. Och hur hennes far gång på gång övertygade henne om att förlåta sin man och gå tillbaka till sin vardag, han bad ju trots allt om ursäkt och det är fult att göra en stor sak av det hela.
Idag ca. 20 år och två barn senare är hennes vardag "förändrad". Hon har fått tillåtelse att ta körkort och har precis påbörjat sin utbildning som frisör. Idag får hon svara i telefonen om hennes man inte är hemma. Men detta enbart om deras 7 åriga son inte av något skäl kan svara när det ringer. Idag är hon "fri" att göra vad hon vill så länge hon ber om lov först. Idag kan hon t.o.m åka hem till sin syster utan att fråga, förutsatt att hon ringer och meddelar vart hon ska och hur länge hon ska stanna där. Hon har fått en egen bil som hon enbart får använda till och från jobbet och till och från barnens skola när hon hämtar eller lämnar dom. Och visst blir hon fortfarande misshandlad, men nu är hon van så det är inte lika jobbigt längre.
USCH!!! Meningen med den här bloggen var inte att ta upp kvinnoförtryck och orättvisor, det var att skriva om mina tankar. Men den här perioden består av just sådana tankar. And don't get me wrong, jag är inte en manhatare, för i mina ögon är inte dessa djur inte värda att kallas män, hell, dom är inte ens värda titeln djur. De är precis vad de förtjänar, INGENTING!