Jag känner en tjej som har blivit sexuellt ofredad som barn. Hon har växt upp i en skilsmässo familj och har använt alla möjliga slags droger man kan tänka sig. Hennes liv har inte varit enkelt då hon ständigt fått tänka på alla andra i sin omgivning och glömt bort att ta vara på sig själv. Hon har haft ett destruktivt förhållande där hon blev slagen några gånger men där den verbala misshandeln gjorde mer skada än de fysiska slagen. Hon har även blivit våldtagen.
Det som är intressant med henne är att hon aldrig tycker synd om sig själv! Hon tänker typ.. äh, shit happens.. livet är svårt, so what?! Det är bara fortsätta och försöka att inte återupprepa samma misstag man gjort tidigare.
Sen känner jag en annan tjej som lever i Iran. Den här tjejen växte upp med en narkoman till styvfar. Varje dag efter skolan var hon tvungen att springa hem och förbereda hans opium fat. Hon var tvungen att hålla lågan på fatet (kallas manghal på persiska) i full rulle tills han kom hem från jobbet eller bazaaren annars skulle hon få stryk. Hon gifte sig som 18-åring för att slippa sin styvfar och hans stränga regler och heta temprament. Tillsammans med sin man fick hon två döttrar. Hon var kär i honom och han var kär i henne. Trodde hon iallafall.
Han misshandlade henne, förbjöd henne att gå ut och träffa kompisar och hotade med att döda henne.
Det är väl bara att anmäla honom eller skilja sig tänker man.. men nej, inte i Iran det är inte så "bara". Där är det inget ovanligt med misshandel eller dödshot. Det är det iofs inte i nutida Sverige heller.
Hursomhelst, hennes man var otrogen mot henne och hon skulle vara glad att han ens ville vara gift med henne. Någonstans på vägen fick hon nog och bad om skilsmässa med risken att förlora vårdnaden om sina barn som konsekvens (i Iran är det nämligen mannen som får automatisk vårdnad över barnen). Som tur var ville hennes man inte ta ansvar för barnen och lämnade över dom till henne, på ett villkor... att hon aldrig skulle gifta om sig. Den dagen hon gifter sig får pappan, enligt deras överenskommelse och enligt lag, vårdnaden över barnen.
Han tog allt dom ägde och det ända hon fick ta med sig var två barn och en väska. Hon hade en spartansk livsstil och var tvungen att KONSTANT arbeta för att få hushållet att gå runt.
Hon träffade tre män..
En som älskade hennes barn, lovade henne en trygg framtid men som hon inte alls tyckte om och som dessutom redan var gift. En annan som hade gott om pengar och som kunde försörja henne men som det inte fanns någon framtid med. Och en tredje som hon verkligen älskade, men som inte hade det bra ekonomiskt.
I en saga skulle hon valt den tredje och levt lycklig i alla sina dagar, men då detta inte är en saga är sanningen den att hon valde alla tre.
Hon behövde den första mannen för han ska hjälpa henne med vårdnaden över hennes barn. Han är högt uppsatt i Iran och har kontakter som sträcker sig ända upp i Parlamentet och till presidentens närmaste. Den andra hjälper henne med pengar, hyra, skolundervisning åt barnen och mat. Och den tredje måste hon träffa för att må bra helt enkelt. Hon lever olyckligt och i konstant rädsla att någon av dessa män ska komma på henne.
Men hennes syn på livet är ah well, shit happens... det här är bara tillfälligt, jag gör det för mina barns och min egen framtid. Livet är svårt ibland, det är bara att bita ihop och stå ut, det kommer bli bättre.
Sen finns det folk som kommer från bra familjer, som levt i trygga förhållanden och haft ett bra liv, men som då och då stöter på något som inte gått deras väg. Dom trivs inte på jobbet, har en partner som dom inte uppskattar eller råkat ut för något litet. Dessa människor har då mage att tycka synd om sig själva och älta i sina s.k problem, må dåligt, träffa psykologer och äta lyckopiller.. snälla.. till en sån människa har jag bara en sak att säga:
GET OVER YOURSELF!
Livet är svårt ibland, so what? Shit happens.. det är bara bita ihop och sluta gnälla!