Under gårdagens konversationer om kärlek och vår generation kom vi in på en intressant teori om hur våra favorit filmer som barn egentligen kanske haft mer påverkan på våra kärleksliv och vår syn på relationer än vi vågar medge. Alla Disney filmer där "de levde lyckliga i alla sina dagar" har nog satt djupa spår på synen av hur relationer ska vara. Törnrosa levde under en falsk identitet i skogen under större delen av sitt liv och föll sedan i en ändlös sömn tills den vackra prinsen kämpade sig genom en törnskog, dödade en drake och kom och räddade henne. Vad lär man sig av det? Fall för frestelsen, ansträng dig inte, om något händer kommer ändå en kämpande prins att rädda dig, så det är lugnt?! Eller varför inte ta min favorit bland alla Disney filmer, Skönheten och Odjuret. Skönheten Belle, som dessutom är väldigt smart, hamnar hos Odjuret som till en början behandlar henne väldigt dåligt. Möblerna i huset, som alla varit människor förrut och som alla hoppas på att förbannelsen ska bli upphävd, övertalar Belle att Odjuret egentligen är snäll, och att han innerst inne tycker om henne, trots att han skriker på henne och är aggressiv. Genom kärlek och tålamod insisterar Belle på att vara snäll och lyckas till slut förändra det hemska Odjuret som på slutet visar sin kärlek och är redo att offra sitt liv. Genom en kyss blir han återigen en vacker prins och alla lever lyckliga i alla sina dagar. Vad lär man sig av det? Smarta, snygga tjejer i aggressiva förhållanden borde ha tålamod och visa kärlek, så kommer de nog till slut kunna ändra på sin partner och han går från odjur till prins och all möda blir till slut värt det, för han var ju egentligen snäll innerst inne. Eller varför inte ta Peter Pan. Pojken som aldrig ville växa upp och som levde på sitt badboy rykte. Efter hela äventyret med Wendy återgår han till Landet Ingenstans och hänger med de bortsprunga pojkarna och Tingeling och vägrar växa upp, medan Wendy sitter och stirrar på molnen genom sitt fönster och förnimmer äventyret med Peter Pan. Vad lär man sig? Killar kan ha roligt med en tjej men sen välja att aldrig växa upp, för vuxna är tråkiga och att hänga med grabbarna är mycket roligare. Dessutom finns ju alltid Tingeling där, så vem behöver Wendy?
Tragiskt egentligen, inte sant..?
