Da Planet

Allting är föränderligt i känslornas land, inget varar för evigt och inget består tidens tand.

Tänk dig ett mörkt rum med ett hav av saker huller om buller. Milslånga kaotiska ögonblick som ligger i en okontrollerad miljö. Marken under dina fötter känns ostabil och några ljus flammar här och där, till och från. Varje gång du försöker få intryck av rummet och orientera dig när ljusflammorna väl lyser ändras allt och du blir desorienterad och förvirrad. För varje intervall mellan ljus i mörkret, ändras hela din omgivning. För varje steg du tar, fram eller bak, har allt flyttat på sig och rört sig. Du försöker greppa tag i något, men du kan inte få tag på något. Du vet inte vart du är på väg, du vet inte vad som händer härnäst. Det enda du vet, är att känslan är olustig. Du är påverkad, någon styr dig, men du märker inte riktigt det. Eller gör du? Är du en marionett eller har du full kontroll över vad du gör? Känner du igen dig någonstans? Är något bekant?

I vissa situationer måste man bortse från sin stolthet för relationens bästa. I andra situationer måste man bortse från relationen för sin stolhet. Konsten är att kunna veta när vilken av dessa fenomen ska tillämpas.

Jag avskyr dig. Du tar fram de här sidorna i mig. Min osäkerhet, mitt mindrevärdeskomplex. Allt är ditt fel. Jag avskyr dig. För jag kan inte vara utan dig. För jag lever på det du ger mig. Det du matar mig med. Den lilla tröst jag finner de få gånger vi inte vill skära halsen av varandra. Jag avskyr dig. Men inte lika mycket som jag avskyr mig själv. Varför gör jag så här? Varför finner jag trygghet i otryggheten? Varför vill jag ha kaos och varför skyr jag lugnet? Jag avskyr det här. För att jag tycker om dig. Och du är den du är.