Da Planet

Idag kom jag till insikten att allt löser sig. Livet kan vara underbart. Det gäller bara att ha tålamod med det som är jobbigt. Så småningom blir livet precis som man vill. Tills dess ska man tänka på allt positivt som man har omkring sig. Vet inte riktigt om jag vågar säga det här.. men jag mår faktiskt riktigt bra. Det har varit en underbar vecka och förhoppningsvis kommer det ljusa tider framöver, trots vintermörkret!

Kollade på reklam idag... 97 miljoner i potten!! Kunde inte låta bli att fantisera om vad jag skulle göra om jag vann alla dessa pengar. För det första skulle jag ge en varsin miljon till 3 av mina vänner som skulle gå till deras familjer. Sedan en varsin miljon till varje familj i min släkt, typ morbröder, fastrar osv samt till de som står min familj nära. Efter det skulle jag spendera sjukt mycket pengar på min familj, hjälpa de att nå sina livsmål. Jag skulle hjälpa mina vänner med deras drömmar om att öppna företag osv. Sen skulle jag spendera 2-3 miljoner på välgörenhet av olika slag. Självklart skulle jag hoppa av skolan och resa runt med mina nära och kära. Efter det skulle jag investera en del pengar i min dröm. Nämligen att öppna en inredningsbutik med saker från alla jordens hörn. Vart vet jag inte riktigt än, men vi får se. Sen skulle jag köpt mitt drömhus i ett varmt land vid stranden. Antagligen skulle jag börja plugga igen så småningom, men bara roliga ämnen, för att tillslut engagera mig i projekt där man hjälper att bekämpa fattigdom i de mest drabbade områdena runtom i världen. Ååå vad underbart det skulle vara. Tänk om jag skulle vinna...

I flera veckor har jag varit nere och grubblat över livets orättvisor. Idag fick jag nyheter som förgyllde min dag. Fick veta att en människa som varit äcklig hamnat i trubbel. Vilken lycka. Skadeglädje! Jag är oftast inte den som njuter av andra människors olycka, men när människor gjort fel och varit onda förtjänar de att få det dåligt, på samma vis som bra människor förtjänar att få det bättre. De här nyheterna hade en enorm effekt på mitt sinneslag och jag känner att allt inte är hopplöst. Jag glömmer alltför ofta att alla inte besitter godhet, vissa är faktiskt bara rent av egoistiska och onda. Människor får oftast det de förtjänar, det gäller bara att ha tålamod och fortsätta hålla huvudet högt.

Har inte skrivit så mycket om min familj här. Tänkte att det kanske var dags. Jag har två familjer. Till skillnad från många. Den ena är lite splittrad men den andra har hållit ihop i mer än 10 år. Individerna i min familj ställer alltid upp oavsett vad. Jag älskar båda mina familjer och jag är villig att dö för de när som helst. Människor i min omgivning kommer och går, men familjen kommer alltid bestå.

Jag förbannar mitt goda hjärta, mitt samvete och min empati. Och jag blir arg. Framför allt på mig själv. Varför lär jag mig aldrig att sluta vara snäll mot människor och bry mig om de? Varför försöker jag alltid göra det rätta och varför försöker jag alltid hjälpa människor? Samma visa varje gång men ändå blir jag chockad. Orka vara jag. Orka vara så villig att hjälpa till att jag bortser från mig själv, får dåligt samvete för att jag inte visat tillräckligt med medkänsla och grubblar över en massa saker. Det är inte deras fel att de är äckliga. Det är mitt. Jag har alltid för höga förhoppningar om att människor ska vara som jag. Om att det finns godhet i de. Äckliga, det är bara vad de är, precis som alla andra. Och jag måste lära mig att sluta bry mig helt enkelt och bara tänka på mig själv. Fan ta mitt samvete. Varför glömmer jag jämt att det inte lönar sig att vara snäll?

Satt med min inneboende och diskuterade hur livet kunde varit annorlunda om man inte gått de vägar man valt att gå. Framför allt när det gäller kärlek. En del av de vi träffat genom tiderna och en del som tyckte om oss men som vi tyvärr inte delade samma känslor med har idag gift sig eller ska gifta sig, har skaffat barn eller är väldigt framgångsrika inom sina yrken. Man kan inte annat än undra vad som skulle ha hänt om man valt att fortsätta träffa dessa människor, eller gett de som tyckte om en, en chans. Kanske skulle man blivit lycklig? Eller så kanske livet har mer att ge. Vem vet?

I keep a close watch on this heart of mine, I keep my eyes wide open all the time..

Så underbar cover.. I love it!