Da Planet

Så var vi inne på årets sista dygn. Med bara timmar kvar till 2011 vill jag ta mig tid att blicka tillbaka på det gångna året och summera och reflektera över vad jag bär med mig in i det nya året:

Det negativa:

Det jag lärt mig är att folk är egoister och tolkar saker väldigt annorlunda. Folk förändras, men sällan till det bättre. Folk ringer en stup i kvart, men bara när de behöver någonting, så fort de fått det de behöver, struntar de i en totalt. Folk skiter i moral och allt när det kommer till pengar. Människor är ytliga och ställer sällan upp när man behöver de. Vissa bryr sig otroligt mycket när saker går dåligt, men bara för att de vill känna att de har det så mycket bättre. Skolan äter upp ens hjärnceller och tar så otroligt mycket energi. Skit jobb är tråkiga och tar ännu mer energi än skolan. Känslor är svåra att ändra på, likaså beteende. Killar med förhållanden har inga problem med att vara otrogna.

Det positiva:

Bland alla åsnor finns det faktiskt en handfull underbara individer som ställer upp no matter what. Jag har lärt mig att man kan, bara man vill. Lycka ligger i ens tankesätt. Fokuserar man enbart på det negativa kommer man inte kunna blicka frammåt. Känslor och beteende ändras med tiden, men man måste ha tålamod. Skolan må ta tid, men det är ett tungt steg som måste tas emot en klarare framtid.

Men det som varit viktigast framför allt är: Livet blir vad man gör det till.

Det här året har varit ett av de bästa åren i mitt liv. 2010 var förändringarnas år. Hoppas nästa år blir ännu bättre, eller minst lika bra.

Önskar er all lycka och framgång under det kommande året. Gott nytt år, gott folk.

Två dagar kvar innan nyårsafton. Önskar jag hade roliga planer. Allt känns så tråkigt och halvhjärtat i år. Ingen är rolig, alla är så himla fyrkantiga. BLÄ för folk i år. Förra nyåret fick jag psykos och tog en spontan tripp till Dubai från Iran, det var bland de roligaste nyårs firandena jag haft i hela mitt liv. I år lutar det mot krogen. I Västerås..
Får se hur det slutar. Kanske dyker det upp något oväntat och super roligt. Kanske blir det underbart på krogen. Vem vet? Två dagar kvar.. Vi får se vart jag hamnar.

Mina vänner jag skriver i all frustration. Jag kan börja med att berätta att jag inte tillhör någon religion eller något tro-samfund. Inte heller tillhör jag något specifikt politiskt parti. Jag har bott i Sverige sen jag var två år gammal och i år blev jag tjugofem. Häromdagen hände något oundvikligt. En fundamentalist sprängde sig själv mitt i Stockholm under julhandeln. Förskräckligt och förfärligt.

 

Idag på vägen hem från skolan satt jag på tunnelbanan, precis som alla andra dagar sen jag flyttade till Stockholm för snart tre år sedan. Men någonting annorlunda skedde idag. Jag funderade, om än i en sekund, över hur jag skulle reagera om någon av dessa män (läs utländska män med skägg och kaftan), som alla bor i mina hemtrakter, skulle skrika ut verser från Koranen till följd av att han bar på en bomb och ville döda alla på tåget. Jag skakade på huvudet och blev förbannad. Förbannad över att jag fått dessa tankar i mitt huvud, även om de varade blott ett ögonblick. Förbannad över att även jag manipulerats till att se islam och dess troende som hot. Hot mot demokratin, hot mot frihet, men nu även hot mot min egen trygghet och säkerhet.

 

Fan ta media som konstant skapat en hotbild mot en specifik folkgrupp. Fan ta vår okunskap att blint följa med strömmen och inte våga tänka själva. Idag är alla vid namn Muhammed och Ali vårt största hot mot demokratin och samhället och framställs som farliga.

År 2004 när Helge Fossmo tillsammans med Sara Svensson utförde Knutbydramat, fanns ingen hotbild mot varken kristna, folk vid namn Helge/Sara eller svenskar.

När ETA utförde sina terrordåd var vi inte snabba med att tro att alla spanjorer är terrorister.

När konflikten i Nord Irland mellan protestanter och katoliker skördade många offer från -67 till -97 dömde vi inte ut alla protestanter som misstänkta till att ha kopplingar till IRA. Vi såg alla dessa som enskilda individer eller enskilda organisationer som utförde hemska dåd. Vi drog inte slutsatsen att alla som hade karakteristiska drag (kultur, religion, namn, etnicitet) gemensamt med dessa var terrorister. Min fråga är då, varför gör vi det nu?

 

Helge Fossmo

Fördomar som ”muslimer har alltid varit barbariska” eller att alla som föds i mellanöstern eller som muslimer ska vara fundamentalister har naturligtvis givit skäl för oss att låta dessa tankar gro. Men låt oss ta en titt ur ett historiskt perspektiv, gott folk. De mest barbariska människorna var européer och nordamerikaner under en väldigt lång tidsperiod. De våldtog, eliminerade, beslavade, exploaterade och förvisade människor i hela världen för att breda ut sitt rike, sin tro och för att bli rika på bekostnad av andra mindre ”värda” människor. Varför säger vi inte att ”de vita” alltid varit barbariska? Idag är vårt samhälle (Sverige) inte alls präglat av religion som det var tidigare. Visst föds många svenskar in i kyrkan och blir döpta, gifta och begravda i samband med den. Men det betyder inte att man är religiös. Varför kan vi då inte tro att denna sekularisering även existerar i det muslimska tro-samfundet? Är det så svårt att tänka att alla muslimer inte är religiösa, att även de blir gifta, begravda osv i samband med moskén på precis samma sätt som svenskar. Varför är det skillnad på människor och människor? Och har vi inte kommit längre i vår utveckling än att fortfarande döma människor hierarkiskt baserat på utseende, religion och härkomst?

 

 

Wow.. är enormt imponerad av denna kille. Vilken otrolig styrka. Vart kan man hitta sånna här killar? Nån som vet?

De lämnade mig bakom sig. Ovetande om vad konsekvenserna skulle bli. Medryckta av nuet och undansvepta av stunden, som ett löv i vinden, begav de sig vidare på sin livsresa utan mitt sällskap. Deras tomma platser ekade i mitt liv ett tag och jag var, likt en fånge, fast i nuet. Men efter så många gånger har jag lärt mig hur framtiden ser ut. Deras tomhet slutar eka och jag fyller istället mitt liv med ljuva toner. En vacker symfoni med en ny komposition inspirerad av en ny riktning ut i livet. Inte längre en fånge i tiden, men inte heller ett löv i vinden. För när vinden slutar blåsa faller lövet till marken. Och precis då inser man att man bara låtit sig svepas med, utan att tänka på framtiden. I samma ögonblick ångrar de sig och önskar att de kunde vrida tillbaka tiden. I samma sekund förstår de värdet av vad de lämnat bakom sig och ber om en ny chans. Förgäves.

Vid ett flertal tillfällen har jag varit och spått mig. Tarot kort, kaffe, te, vanliga kort - ja, you name it. Många gånger har de sagt saker som jag tagit med en nypa salt. Man får inte tillåta sig själv att tro på var enda liten sak som spåkvinnorna säger, men när jag hört exakt samma sak av ungefär fem stycken nu, kan jag inte undgå att tänka om det kan vara sant. Lite skumt faktiskt att de pratar om samma saker. Jag förstår att ni som läser antagligen undrar hur jag kan gå på sånt trams eller varför jag ens slösar min tid på sådana saker, men sanningen är att jag finner det intressant. Några av de har varit extremt specifika. Som en av de senaste jag var hos som på en gång i detalj beskrev ett problem som jag haft. Otroligt deskreptivt dessutom. Jag blev minst sagt förvånad för det hon beskrev kunde hon inte ha en aning om, då vi inte har någon relation alls eller umgås i samma kretsar. Undrar om det verkligen är sant det de säger? Flera av de har ju haft rätt i en hel del saker.. Men frågan är om man själv försöker hitta saker och dra paralleller för att bekräfta det som man hört från sin spåtant? Hursomhelst är det väldigt intressant..

Min kära vän hade ändrat mitt födelsedatum till dagens datum på min Facebook bara för att skoja lite med mig. Självklart gick en hel del människor, som jag inte umgås med frekvent, på att det var min födelsedag och grattade mig. Det som förvånade mig var att människor jag känner väl också valde att gratulera mig på min dag, människor som firade min födelsedag i somras tillsammans med mig. Inte för att de glömt när jag fyller år, utan för att de tvivlade på sig själva och trodde mer på facebook än på sitt eget förnuft. Lite skrämmande faktiskt hur man bara kan koppla bort sin hjärna och hur vi låter oss omedvetet styras av den nya informations tekniken. Hur som helst.. intressant insikt jag fick idag. PS. Eloge till de som visste att det var något skumt med min födelsedag och skrev det!