Da Planet

Everybody dies, but not everybody lives..

Idag!

Jag sitter och tänker på gårdagen och kan inte hjälpa att bli tårögd. Jag är inte den som gråter i första taget, men när jag tittar på bilderna tar euforin över och glädjen rusar genom hela min kropp. Vilken underbar kväll det var. Önskar livets alla ögonblick var som gårdagen. Fyllda med kärlek från alla mina underbara. Your love humbles me..



Red lipstick..

Juicy red lipstick on my champagne glass

Golden rays of light hitting the summer grass

Gazing up on the velvet sky

Thinking what a marvelous day to die...

Höst tröst..

Det nalkas höst utanför mitt fönster. Långa, blöta, mörka dagar. Kalla vindar och brist på vilja. Likgiltighet. Depression. Skolstart och press. Ångest.

 

Nej då, inte här inte. Inte ännu. Solen skiner i mitt inre. Jag rycker på axlarna åt problem och väljer att andas in och ut och bara le. Allting kommer att ordna sig så varför inte bara njuta av stunden. Älskar att min omgivning bringar lycka och kärlek.

 

Kärlek. Till livet som är precis som förut men som ses ur ett nytt perspektiv. Till tiden som är så fantastisk att den läker alla sår. Till mina vänner för att de älskar och för att de är. Men framför allt till sommaren som var underbar och fortfarande klänger sig fast i mitt sinne. Även om det är kallt ute.

 

Jag borde inte säga detta..

.. men jag känner just nu att jag mår så underbart bra. Har världens bästa vänner i min närhet och allt känns som en dröm. Man kan inget annat än att bli ödmjuk av dessa tider. Må dessa dagar vara för evigt.

En av alla dessa härliga dagar..