Da Planet

I min omgivning känner jag:

Minst 5 kvinnor som blivit våldtagna.
Ungefär 30 tals kvinnor som blivit fysiskt misshandlade av sin partner, antalet där verbal misshandel förekommit är betydligt fler.

Minst 4 kvinnor som blivit sexuellt ofredade/utnyttjade som barn.

20 tals kvinnor som tagit sig ur ett våldsamt förhållande.

Men ytterligare 20 tals som fortfarande lever med en våldsam partner.

Nästan alla kvinnor jag känner har vid något tillfälle blivit kallade för hora, alldeles för många gånger av de som stått de närmast.

Ungefär 10 kvinnor som gift sig för att få den frihet de saknade hemma.

Konstig värld vi lever i..

Mina tankemonster är tillbaka, jag har fallit in i mitt beroende igen, in i samma mönster. Din frånvaro ger mig inte sinnesfrid, och denna oförmåga att kommunicera driver mig till vansinne. Hur ska jag komma ur det här levande? En del av mig är lidande av din potentiella närvaro, en del av mig lider av att inte ha dig här. De här ambivalenta känslorna driver mig till vansinne. Tror mest av allt att det är min osäkerhet som spökar. Att sänka garden har aldrig varit min grej, så jag kämpar tappert emot, vill inte kapitulera. Men hur länge kan jag kämpa när jag vet att slaget är lönlöst? Och även om jag vinner är det ändå en phyrrusseger. För med vinsten förlorar jag dig, och om jag ger upp förlorar jag mig själv. Vilket dilemma. Moment 22.