Formulär hit och formulär dit,
fuck allt d där byråkrati e skit!
Paragrafryttare som alltid vill ha mer,
papper med underskrifter så långt ögat ser.
Telefonsamtal räcker inte man måste skriva brev,
som om d vore 1800-talet deras verklighet e skev.
Formulär hit och formulär dit,
fuck allt d där byråkrati e skit!
"Revideringar" och "ackumilation"
använd fina ord för att beskriva din situation.
De vill ha personnummer, kopior och glöm inte att signera.
Dubbelkolla allt för om nåt saknas måste du skriva mera.
Formulär hit och formulär dit,
fuck allt d där byråkrati e SKIT!
Ett år äldre.. men blev man visare?
Förra veckan fyllde jag 23 år. JESUS CHRIST!
Jag kommer ihåg när jag gick i gymnasiet och var runt 16-17 år, då hade jag en vision av hur mitt liv skulle vara när jag var i den här åldern som jag befinner mig i nu. Jag hade ett mål att, believe it or not, ha skaffat man och barn innan jag fyllt 25. Helst ha det första barnet när jag kommit i 23-års åldern. WOW! Hey, min mamma hade två barn vid 23, men å andra sidan så fick hon ju mig när hon var 18.
Det är sjukt vilket liv man tror att man vill ha och vad man får. Men det som fascinerar mig mest är hur min vision och min livssyn har förändrats!
Idag är jag singel, rätt så nöjd tror jag. Ok, visst saknar man en livskamrat att dela allt med, men tillskillnad mot MÅNGA andra, vägrar jag nöja mig med någon bara för att inte vara singel. Om jag ska bli ihop med nån så ska han vara värd att uppoffra mitt singelliv för. Missförstå mig inte nu, men den frihet och utrymme man har som singel och det lyxet att bara behöva tänka på sig själv är någonting som man i en parrelation inte kan unna sig. Med det sagt känns det som att jag inte kommer gifta mig innan jag är 25.
Barn då? Jo, ska jag vara ärlig så vill jag ha barn. Inte just idag, men en dag. Jag känner just nu att jag vill fokusera mig på min utbildning, jag vill som sagt bli läkare och då har jag inte tid för att skaffa barn JUST NU!
Så hur ser min framtid ut då? Om jag idag som 23-åring får spekulera hur mitt liv kommer se ut när jag är 30 så tror jag att jag blivit klar med min utbildning, flyttat tillbaka till Sverige eller kanske flyttat till London för att påbörja min yrkeskarriär. Har jag tur så har jag hittat någon under min utbildning som jag känner att jag vill dela mitt liv med, och vem vet vi kanske skaffar barn när jag är runt 30?!
Man kanske blivit lite visare med åren, men å andra sidan vad vet jag? Jag kanske tycker min livsvision nu, är töntig när jag är 30.
Jag kommer ihåg när jag gick i gymnasiet och var runt 16-17 år, då hade jag en vision av hur mitt liv skulle vara när jag var i den här åldern som jag befinner mig i nu. Jag hade ett mål att, believe it or not, ha skaffat man och barn innan jag fyllt 25. Helst ha det första barnet när jag kommit i 23-års åldern. WOW! Hey, min mamma hade två barn vid 23, men å andra sidan så fick hon ju mig när hon var 18.
Det är sjukt vilket liv man tror att man vill ha och vad man får. Men det som fascinerar mig mest är hur min vision och min livssyn har förändrats!
Idag är jag singel, rätt så nöjd tror jag. Ok, visst saknar man en livskamrat att dela allt med, men tillskillnad mot MÅNGA andra, vägrar jag nöja mig med någon bara för att inte vara singel. Om jag ska bli ihop med nån så ska han vara värd att uppoffra mitt singelliv för. Missförstå mig inte nu, men den frihet och utrymme man har som singel och det lyxet att bara behöva tänka på sig själv är någonting som man i en parrelation inte kan unna sig. Med det sagt känns det som att jag inte kommer gifta mig innan jag är 25.
Barn då? Jo, ska jag vara ärlig så vill jag ha barn. Inte just idag, men en dag. Jag känner just nu att jag vill fokusera mig på min utbildning, jag vill som sagt bli läkare och då har jag inte tid för att skaffa barn JUST NU!
Så hur ser min framtid ut då? Om jag idag som 23-åring får spekulera hur mitt liv kommer se ut när jag är 30 så tror jag att jag blivit klar med min utbildning, flyttat tillbaka till Sverige eller kanske flyttat till London för att påbörja min yrkeskarriär. Har jag tur så har jag hittat någon under min utbildning som jag känner att jag vill dela mitt liv med, och vem vet vi kanske skaffar barn när jag är runt 30?!
Man kanske blivit lite visare med åren, men å andra sidan vad vet jag? Jag kanske tycker min livsvision nu, är töntig när jag är 30.